4 Ižand om tehnu kaiken ičeze tahton mödhe, jumalatoi-ki sab ičeze pahan päivän.
5 Kaikutte südäimes surendelii om Ižandale vastmel՚he, om todest tozi: händast kovas opetas. [Hüvän ten augotiž – nece om tehta oikti. Se om Jumalale enambal mel՚he, mi žertvoiden tond. Ken ecib Ižandad, se löudab oiktad tedod, ken ecib Ižandad todel, se löudab mirun.]
6 Armoil i todel päzud grähkišpäi, a Ižandan varaiduz vedäb pahaspäi.
7 Konz Ižandale oma mel՚he mehen ted, hän vihanikoid-ki paneb hänen polhe.
8 Paremb om sada vähän da oiktal azjal, mi enamban, no manitusel.
9 Mehen südäin pidäb meles ičeze ten, no Ižand ohjandab hänen haškuid.
10 Kunigahan sus om Jumalan hengespäi tulnu sana, hänele ei pida tehta grähkid sudas.
11 Oiktad vesad dai sen mal՚l՚ad oma Ižandaspäi, hänen oma kaik jügud-ki.
12 Värhuz՚ om kunigahile vastmel՚he, sikš ku valdištim püžub todel.
13 Oiged pagin om mel՚he kunigahale, toden pagižijad hän navedib.
14 Kunigahan viha om surman vest՚, no melev voib händast lauhtutada.
15 Kunigahan hüväs sil՚mäs om elo, hänen hüvüz՚ om kuti keväz՚vihm.
16 Eci melevut, se om äjal paremb kuldad, a pän oiged rad om paremb parahimad hobedad.
17 Oiktoiden te ümbärdab pahuden, ken püžub oiktal tel, se kaičeb ičeze henged.
18 Kadondan edes astub nenakahuz՚, a lanktendan edes – ülendeluz.
19 Paremb om eläda hilläšti gollidenke, mi jagada sališt surendelijoidenke.
20 Ken vedäb azjoid melevašti, se löudab hüvüt, ken paneb nadejad Ižandaha, se om ozakaz.